Oh la la, Glasvegas får nu betyg även i City och DN.
Det har ju varit jidder med det svenska släppet av denna skotska rocksensation så recensionerna har trillat in lite pö om pö.
Jag TROR mig minnas att Andres Lokko gav sex av sex bananer, det kan ha varit fem dock, och jag är säker på att Markus Larsson gav den fyra plus.
Nu får Glasvegas 5 C av Adrian Hörnquist och 5 DN av Nils Hansson.
Saken är således biff. Köp den. Den LÄR finnas i butik nu. (Jag har beställt två import-ex på Pet Sounds).
BRA START PÅ DAGEN, eller hur? En jäkla klassiker till eftermiddagskaffet.
Sedan ser det ärligt talat inte heltoppen ut.
Kanske inte så konstigt med urladdningen förra veckan - ALLA svenska skivor fick typ 4 plus.
Gamla vännerna i Lambchop verkar nu ha stannat till i den 3-fåra de legat i de senaste tio åren. 3 City av Carina Jönsson, 3 plus av Håkan Steen (inom parentes sagt ett jättelambchopfan förr), 2 SvD av Andres Lokko och 3 DN av Mattias Dahlström.
Det förefaller alltså som att Lambchop nått sin lägstanivå för gott - och dessvärre även hittat sin högstanivå. Melankolisk pop ska göras av nya förmågor (min reflektion).
Rolig titel, dock: “OH (Ohio)”.
Jenny Seth är glad i T.I., en sydstatsrappare som får 4 plus. Man får lite pepp faktiskt av hennes trevliga recension. Dock försvinner peppet av att Fredrik Strage bara ger samma skiva 3 DN. Tyvärr är det tyst om T.I. i övrigt så vi får vänta till nästa vecka och kolla om det blir fler 4:or. Då kan det vara nåt. Då kan T.I. vara nåt, mamma.
Faktum är att det är en jävla röra.
Jag kan inte sköta mitt jobb som cd-rapportör om alla tidningar ska skriva om olika skivor gela tiden.
KAN NI INTE HÅLLA ER TILL RELEASEDATUMEM?
KAN NI INTE RINGA VARANDRA OCH BILDA KARTELL?
Kolla här:
Travis får 3 DN av Johanna Paulsson (lite oväntat må jag säga). Santana får 1 DN av Nanushka Yeaman. TV on the radio för 3 plus av Håkan Steen. The Rasmus får 2 plus av samma Jenny Seth. Sly & Robbie får 3 DN av Nanusha Yeaman. Christopher Cross får 3 bananer av Dan Backman. Viktoria Tolstoy får 4 pluppar av Magnus Eriksson. Herman Dune får 4 SvD av Kristin Lundell. Petter Westin ger 4 City till hiphopakten Murs….
Ja jösses.
Vilken röra.
Vilken soppa.
VIlken paté.
Och då kan jag säga er kära vänner, att är det en röra så finns det inget speciellt bra. Finns det bra grejor, då skriver alla om dem samtidigt. Tja, förutom Glasvegas då. (Snacka om rörigt).
Dock: Sophia Somajo får 3 plus av Jenny Seth och 4 SvD av Stefan Thungren. TVÅ TIDNINGAR SKRIVER OM SAMMA SKIVA! Toppen.
Och. Vilket kanske mest är trist för Uno Svenningson. “Jag sjunger för dig” får 2 DN av Po Tidholm, 2 plus av Håkan Steen och 2 City av Adrian Hörnqvist.
Vi kan således vara jävligt säkra på att Uno är värd två. Det är ungefär som med Lars Winnerbäck och alla hans ständiga 3-betyg.
Tråkigt faktiskt.
Man vill Uno så himla väl. (Ja, det där var också en egen reflektion som egentligen inte har här att göra).
Ja, det var väl det hele.
Det blev inte roligare än såhär.
Glasvegas är det enda verkligt gjutna. I övrigt hänvisar vi till förra veckans “cd-hörnan”. Då var det fest, då var det tjo och gamman och Hello Saferide och Nordpolen.
Allt gott tillsönskas er från “cd-hörnanredaktionen” på plan minus2, Münchenbryggeriet, via
eder
enda
vän
/F. Virtanen
Kommentarer (7)
Det bästa med Peter Wahlbeck, om ni frågar mig, är när han blir riktigt arg. När Peter Wahlbeck blir arg börjar han bryta på jugoslaviska (serbokroatiska?).
Jag antar att det är en rest från tv-fur-alle-karaktären Dragan. Jag vet inte riktigt. Men roligt är det.
Som allra roligast var det 2004 när Peter Wahlbeck skällde ut Tilde Fröling i kändis-Robinson. Peter var rasande över något Tilde hade gjort eller inte gjort. Fullständigt rasande var han. Så han stod där på stranden och skrek halsen av sig - med en grov serbokroatisk brytning. Helfestligt.
TV3 borde köra den scenen som kortfilm i sina reklambreak.
//johan lindqvist
Murs tror jag också mycket på. Så mycket att jag redan amazonat den. Får försöka norpa Glasvegas när den släpps i amerikatt.
Men nu till skälet till min kommentar;
Var fan är Magnus?
Det går bara inte.
Det är tydligt det.
I fem veckor har jag försökt läsa ut Mark Kurlanskys “Salt”.
Jag har fortfarande drygt 200 sidor kvar. Det bara går inte.
Idén är ju för härlig; att berätta världshistorien genom att berätta saltets historia (dessutom berättas HELA världens historia och inte bara västvärldens, okej, sydamerika lämnas rätt mycket utanför med det är väl mer än rimligt). Men jag tar mig ändå inte igenom den. Den är för träigt skriven. Den är faktiskt det. Hyllad eller inte.
Ikväll häller jag nog bacon i maten.
Om någon undrade.
Vart är Ben Folds?
Underbart, tack.
Käre Fredrik,
CD-hörnan är the icing on my cake, the milk in my morning coffee, solstrålen som smyger fram bakom ett moln en regnig höstdag. Stort tack för att du gör denna ambitiösa genomgång till alla lata musikälskares fromma.
Glasvegas it is. Och Uno förstås. En så samstämmig tvåa får motsatt effekt på mig. Köpläge liksom. Känner att Unos aktier sjunkit så lågt att de måste upp-upp-upp nu.
2 frågor och 1 påstående:
1. Var är du Magnus Talib?
2. Har Johan Lindqvist börjat med någon sorts kommentardagbok på denna redan eminenta blogg?
1. Cd-recensions-recensionen är fortfarnde ypperlig. Och jag kan bara hålla med i det befängda att dagspressen recenserar olika skivor sinsemellan.